Jag har försökt att ge dig hela skulden,

fast jag innerst inne vet att den är min. G

Det är så svårt att få dig att förstå mina tankar.

Nu är det sådär igen, jag behöver prata av mig, eller ja skriva iallafall. Men jag kan inte sätta ord på känslorna som vanligt. Även fast jag tränat på detta. Många gånger, många möten. Men det är ändå lika jobbigt varje gång. Egentligen vill jag bara skrika rakt ut, och springa flera mil. Kanske springa till dig, även fast det är du som gör mig ledsen.


Jag har ingen aning om hur jag mår på insidan, jag har inte vågat kolla in än. Har slagit iväg varje tanke som kommit upp men nu är det inte lika enkelt längre.. Det blir tyngre och tyngre och man orkar inte hålla imot länge. Det finns så mycket som snurrar runt.. Men jag tror han såg i mina ögon när jag gav upp och då gjorde han samma sak.






Tar en promenad med Fredrik, tack för att du alltid är bäst mot mig. <3




/ buws ☆




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0