Som en nersolkad skjorta

som en trasig medalj..


Det har sagts att jag förtjänar någonting mer
Men jag undrar vilken del av mig dom ser.

Du är rädd för stora ord och jag är rädd för allt.


Jag hade slutat prata, jag var så van och stänga av.
Du frågade vem som förstört mig, och jag gav dig inget svar
Jag tog allting för givet, det var något fel på mig.
Jag måste varit någon annan, innan jag kände dig



Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0