Du är kvar med samma folk,

kvar med samma man. Lever kvar samma damm och du går i samma kläder. Blir glad av samma rus som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.


Det gör ont att veta att jag inte kan kalla dig min vän längre, jag tycker det är skit jobbigt. Men du har ändrat så mycket på ditt beteende och så kan det ju bli ibland. Det finns inget att förklara, inget att försvara. Jag gav upp för länge sen.



Dock skrattar jag väldigt mycket när jag tänker på allt tokigt vi gjort!

visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0